Det började någongång när jag var runt 2-4 år. Jag red borta hos vår granne på världens underbaraste lilla minishettis vid namn Amorina. Ungefär varannan vecka var jag där och red, där lärde jag mig rida, eller mer att inte vara rädd. Själva ridandet kommer liksom av sig självt sålänge man kan lita på hästen och känna sig trygg. Och det tyckte jag att jag lärde mig där. Dessutom har det hållt i sig, ända till idag - jag är för det mesta, helt orädd. Jag red där hyffsat regelbundet i flera flera år, några pauser ibland men jag slutade aldrig tycka det var roligt. Sen träffade ju mamma en ny man, som bodde ute på en lantgård med stall och grejer.Jag började rida och pyssla i stallet där också, här någonstans så togs ju intresset för att börja ta ridlektioner fart. Så år 2009 (tror jag) fick jag plats på en ridskola. Red där, hade en sköthäst osvosv men när 2011 nästan var slut så försvann mitt intresse helt för hästar. Det var bloggen, kompisar, killar och sånt där som kom ivägen istället. Ni vet sånt som inte är seriöst när man är i den åldern, men som man ändå är intresserad av?! Så jag la av, började en ny skola, fick nya vänner och gjorde ingenting alls under hela 2012. Förutom att blogga och tro jag ägde världen. Men i december 2012 någongång så blev vi insnöade ute på landet, så jag kunde inte ta mig till skolan. Då bästemde jag mig för att ta en tur trots allt. Där började det igen, och jag blev galen i hästar igen. När jag är galen i något så ser jag till att få mycket av det, that's it. Och nu har jag hittat världens bästa tränare, världens bästa hästar, jag har fortfarande världens bästa granne och bor på världens bästa gård, ett tag till iallafall. Så ja, detta var min historia som hästtjej hittills, väldigt kortfattad. Och under alla dessa år så ska jag säga er att jag lärt mig så himla mycket. I ridning så utvecklas man inte bara inom själva ridningen, utan som person, du får en/flera bästavänner, bästavänner som aldrig skvallrar och alltid står där gossugna (eller alltid ska jag inte säga hhaha). Dom är där helt enkelt. Glöm inte heller ridning ÄR en sport, och en jävligt tuff sådan. Hästtjejer är dom hårdaste brudarna man kan stötta på ska jag säga er. GO US!!! ♥

 

Äldsta bild jag har på mig och finaste Amorina