(Detta inlägg skull publicerats igår ca klockan 8 på kvällen) Jag älskar snälla människor & jag älskar kärlek. Eller nej så ska jag inte säga, människor är också något av det värsta som finns. Men det var inte vad jag tänker lägga mina tankar på nu, utan det jag vill säga är att jag älskar ölandslägret. Men jag vet inte vem jag ska vara? Jag är ju en sån som aldrig är samma person, jag är olika med alla. Och jag vet inte ens vem jag är? Ölands lägret blir därför ofta jobbigt för mig samtidigt som det är en av de bästa stunderna på året. Men jag har ingen aning om hur jag ska vara, jag blir osäker och så ger jag ifrån mig alldeles fel uppfattningar. Och det gör mig ledsen. Jag vet inte vem jag är, men jag vet att jag vill lämna ifrån mig goda intryck. Så därför har jag satt mig nere vid havet, i en busshållplats och funderar. Grubblar på livet liksom. Ah, vi hörs, ha det gött!