Min älskade morfar gick bort inatt, 90 år. Det känns väldigt tungt eftersom att han liksom alltid har funnits här. Har fällt en del tårar och kramats med mina 12 morbröder och mostrar hela morgonen hemma hos morfar. Är hemma hos mig nu och vilar lite nu innan vi åker dit igen. Är ledsen för min och familjens skull men glad för morfars då han var väldigt svag och förberedd på detta. Det gör allt så mycket lättare i denna sorg. Vi hörs nångång under dagen, ska försöka blogga för att tänka på annat haha. Hoppas er dag blir fin kära läsare, puss & kram!