Jag är så trött. Så trött på mig själv. Så trött på alla andra. Så trött på skolan. Så trött på att vara snäll. Så trött på att de maktbesittande människorna i vårt land har skapat ett sådant stort missnöje hos befolkningen. Ett sådant stort missnöje att vissa känner sig tvungna att lägga vår framtid i händerna på folk med åsikter som strider mot det mänskliga rättigheterna. Jag är så trött på att vara 14 år och vara trött på saker som just det här jag nyss rabblat upp. Jag ska typ vara trött på kärlek, kompisar och att mina föräldrar är jobbiga. Inte utbränd för att jag är så rädd att inte lyckas. För att idag, så är det att misslyckas, om du inte har 335,5 i meritpoäng när du söker gymnasium. Världen, väx upp.