Skilda världar?..

Idag fick jag en komentar som löd såhär - "Åh, vilken fin outfit! Rött passar verkligen dig!
Men jag undrar en sak, du behöver inte svara på det här för att det kanske du inte vill skriva om här, eller tycker att det är jobbigt. Men dina föräldrar är skilda va? Skulle du kunna berätta hur det känns, eller peppa andra som går igenom sådant här? Jag är en liten deppis som undrar..."
 
Så jag tänkte svara på den eftersom det är en ganska så viktig fråga faktiskt. Jag var 2 år när mina föräldrar skiljde sig så jag vet/minns ingenting av hur det var eller kändes (om man nu kände på samma sätt då som nu). Men de äldsta minnerna jag har är att jag brukade undra varför inte min pappa bodde hos mig, gick med mig till dagis som de flesta andra pappor. Vi träffades varann helg och de var lyx.. Jag saknade honom väldigt mycket även fast vi inte riktigt "kände" varann till 100 %. Min mamma var väldigt trött & utbränd under en lång tid så när jag var 4 år flyttade jag till min pappa och min bror bodde kvar. Av någon anledning så minns jag än i dag hur rädd jag var, min bror och mamma var de ända jag bott med och kände på det viset. Jag skulle ifrån mitt dagis, kompisar, mamma & bror. Fast samtidigt var jag sjukt glad över att få bo hos min pappa. Börja nytt dagis osv. Dock visade det sig att dagis-delen inte blev så bra, jag blev utstött ett tag innan jag fick vänner. Min första vän hette Rebecca minns jag, haha, hon var så snäll och med henne så följde en del andra vänner.. Te.x Karin eller "Ellis" som några av er känner henne. Och har ju fortfarande kontakt ibland :D Iaf så vart det en stor omväxling med allt annat. Mina föräldrar är två HELT olika personer och det känns ibland som om dom inte har något gemensamt förutom när det gäller mina kvällstider osv. Haha. Men jag klarade det bra och idag är jag väldigt glad över att jag flyttade till pappa, ingen aning om hur det sett ut idag om jag inte gjort det just DÅ när jag gjorde det. Det jag är gladast över är att jag fått så många olika sidor, jag klarar av olika situationer, jag kan tänka på olika sätt, jag har lärt mig olika saker, jag är inte fast vid någonting. Lite som om jag vore religös men var både kristen, hindu osv. Jag tycker att allt har sina posetiva sidor :D Och idag så är jag glad över att mina föräldrar är skilda, ser nästan bara fördelar med det. Skulle de vara gifta så skulle det vara det ända jag inte kan se någon fördel alls med, så som jag känner dem så skulle det vara bråk 24/7 haha. Jag älskar båda mina föräldrar och jag har ett bra liv hos båda dem. Men ibland hugger det ju till i hjärtat när jag ser bilder på "hela vår familj", mamma & pappa som gifta, jag och min bror. Undrar hur det känns liksom?.. Men jag älskar båda mina föräldrar och är jäkligt nöjd med att få leva bo på olika ställen och umgås med olika personer. Ena veckan är jag en riktig stockholmsbrutta och den andra en lantis som hänger runt på en hästrygg hela dagarna.. Haha, är era föräldrar skilda? Kan inte ni berätta hur det är för er? Eller om ni har gifta föräldrar skulle det vara superkul att få höra om det också :D
 
Kommentarer

Kommentera här!

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0