-

Idag sa en lärare i skolan till mig att hen (haha) tyckte det var så kul, för att jag varit så glad på sistonde. Visst, det är klart, jag trivs mer med det sociala och så i skolan nu, bättre än någonsin faktiskt. Jag skrattar osv. Men när hon sa det kände jag ändå att jag bara ville bryta ihop. För jag känner mig inte speciellt glad. Visst, jag har roliga stunder då jag har kul och liksom är glad i mitt yttersta "skal". Men jag är inte lycklig. Det låter så larvigt, att jag, som faktiskt har ett bra liv, inte är lycklig. Men det känns bara som att allting blåser motvind för mig. Tårarna finns där och jag behöver bara släppa någon liten känslan lös i mig och dom kommer. Jag har ingen direkt anledning till att vara ledsen. Men jag känner mig verkligen inte glad. Jag saknar att vara lycklig, den känslan. Jag minns den knappt. Skolan tar över allt, jag har börjat falla tillbaka i mina gamla spår när det gäller hur jag betedde mig hemma förut. Mina vänner är det absolut inget fel på, men jag känner mig väldigt ensam ändå. Som sagt, jag saknar bara just det där med att vara lycklig.

Men att vara lycklig då? Vad innebär det? För mig är det när man känner sig bra. Eller kanske nästan att man känner sig oslagbar, man känner att andras (negativa) åsikter om en själv inte spelar någon roll. Eftersom att man själv är trevlig mot andra. För om man inte är bra mot andra, så försvinner, enligt mig, ens egen lycka. När man är trevlig mot andra, kan ignorera negativ och osann kritik från andra, och livet bara rullar på som det faktiskt ska när man är tretton så är man oslagbar enligt mig. Och då är jag lycklig. 

Två bilder på mig. En tagen för några veckor sedan, och en för ett bra tag sen. Även om jag ser äldre ut och allt sånt idag, så tycker jag att jag var mycket finare för nåt år sedan. För då var jag liksom lycklig. 

Du sätter ord på mina tankar, jag känner verkligen så. Jag har vänner, men jag känner mig ändå ensam. Jag har ett bra liv men är ändå olycklig. Jag kan utveckla enkla tankar till djupa problem och bara tycka att allt är dåligt. Man vill bara känna sig lycklig men det är så svårt

Hoppas allt löser sig! Jag lovar de kommer bli bättre, efter regn kommer solsken! Du är skitfin som duär nu men förra året hade du lite annorlunda stil skitsnyggt'! Och mer smink'! Så jävla fint! Då var du verkligen min förebild. Jag saknar gamla nadine fast ändå älskar jag den nya! Saknar sättet du skrev dina inlägg på förut blev så jävla inspirerad och när de kom ett nytt inlägg jag skrek och vart överlycklig!❤❤❤ aja kram på dig hoppas allt löser sig zanni haha puss puss:*

Hej Nadine. Jag måste bara säga att jag verkligen gillar din blogg och detta inlägg passade in på mig till 99%. Speciellt när det kommer till "skoldelen" och jag skulle kunna skriva såå mycket kring detta, men grejen är att jag kan inte säga vem jag är..

Nej inte direkt..