Idag fick alla myrornabesökare backa ett par steg då det kom en fyndsugen pappiljottant med gula strumpbyxor och blommig sjal över pappiljotterna themselves. Extremt fyndsugen var hon. Men några fynd blev det inte. Besviken traskade jag där ifrån och hade gymnasie"snack" med mina päron. SERIOUS SHIT??? Iknow. 

 

Har kommit underfund men en rätt så lustig sak. Jag lär vara den minst färgglada vintagentusiasten som existerar. Jag är alltid svart och tung och proper. Just därför kände jag mig så vågad idag. Trots att det största partiet av mig var täckt med en lång svart klänning, samma som igår från h&m, likaså strumpbyxorna. Sjalen i håret och jackan är från myrorna, halsduken runt halsen är från Winter vintage, sockorna är egenstickade och kängorna räddade jag från att hamna i soporna. Dom är nämligen supertrasiga och mamma tänkte slänga som men icke sa jag. Favviskor numera. Rätt ekonomiskt en får säga det självt.

Igår var jag på öppet hus på Södra Latin. Alltså jag är förälskad, förtrollade och fullständigt förlorad i den skolan. I deras teaterlinje. Har tänkt på det hela dagen och blir alldeles varm i kroppen för det var så vackert. Men jag är så nervös för man ska inte känna såhär för det finns risk för att bli besviken. AAAAAH. Mina hjärna är på högvarv, jag har pluggat alldeles för mycket idag och måste sova PUSS

 

Idag har jag haft på mig en helt ny klänning från h&m i 50-talsstil som jag hade 100 underkjolar under så att man kände sig vippig och söt. Kavajen är 1940-tal och allt annat för dagen är faktiskt helt nyproducerat. (Konstigt för att vara jag liksom.) Förutom halsduken som är fett gammal och fett bra fynd från Winter vintage. 

Vaknade upp till peppiga komentarer på mitt gymnasieinlägg och blev SÅ pepp på hela dagen och ska verkligen suga i mig de fina orden, tusen tack! Jag blir verkligen så glad ska ni veta. Hoppas er dag blir toppen, för det ska min bli, trots att jag ska räkna matte hela kvällen. PUSS

 

Just nu är vi nioendeklassare (iallafall jag) försjunkna i en djup livskris. Gymnasieansökan är öppen och det känns som att jag vandrar mot mitt livs slut. Det är en djungel av skolor och linjer och jag som alltid varit stensäker och superkaxig sen 7:an har ingen aning längre. Jag har gått från natur till teater till textil till sam. Från Östra Real, till Södra Latin, till VRG till Tillskärarakademin. Från att tänka smart inför framtiden till att bara göra något jag älskar. JAG VET INTE. Jag vill ställa mig i matsalen och skrika ut min ångest varendaste dag. Inte nog med att man inte är säker på vad man vill, det som man kanske innerst inne helst vill kanske man inte kommer in på eller så anser någon att det är dumt om man vill få ett värdigt liv efter gymnasiet. För när man är 15 kan man ju inte vara 15, nej, då kan man bara vara 25. Minst.

 

Och inte ska vi väl tala om alla dessa öppna hus. På sätt och vis är det bra, men det känns ändå som om de ger en så fejkad bild, alltid är det något som drar ner skolan - oftast rektorn. Ja, herregud. Jag är så trött på alla dessa rektorer, tänk vad fantastiskt om det endast var elever som fick presentera skolorna. PÅ DERAS EGET SÄTT. För alla de elever jag talat med har varit ärliga (känns det som), de har berättat om nackdelarna, och fördelarna. Men jag har aldrig hört en rektor säga något som är mindre bra och som bör förändras. Jag förstår ju att de inte står och säger att maten smakar skit och att den och den läraren är sisådär och att det luktar bajs på toan - det vore ju direkt korkat och fruktansvärd marknadsföring. Men det blir så oäkta med "allt är fantastiskt lalala för vi ger alla våra elever en macbook en ipad och 1000 matkort på Stockholms dyraste resraurang", precis som att ingen av oss människor är perfekta, så är ingen skola perfekt. 

 

När man skriver sånna här inlägg brukar man ju ofta komma fram till ett mål, en lösning. Men inte idag, jag sätter punkt lika ovetande om vad som ska ske med mig som när jag började. Hur ska detta sluta? Säger som Snook - vet inte vart jag ska men jag ska komma dit.

 

Igår var jag förresten på öppet hus på Kulturama, det var så kul att se när teatereleverna övade! Jag såg ut såhär:

Eftersom vi inte hörts av varann på ett antal dagar så kör jag min nyårslista 2014 nu. Om den sker 20 dagar in i Januari, eller på nyårsafton 2015 spelar ingen roll - nyårslista efter varje år är obligatoriskt och en plikt man har som människa. (har hittat denna på ett antal bloggar, bland annat silversaga.se och emmasvintage.se )

 

Hmm.. Måste tänka, nu vill man ju komma på något spektakulärt. Jo! Jag köpte min systemkamera, som varit efterlängtad i ca 3 år innan dess. Och därmed började intressera mig för fotografiets konstvärld, en romans som gick över rätt snabbt då jag insåg att jag inte var så duktig på detta. Jag överraskade en av mina finaste vänner med tårta och sång i skolans ingång på hennes födelsedag, en upplevelse som jag hoppas gjorde att hon kände sig lite bättre och lite mer älskad. Om inte annat så gav det mig väldigt mycket, jag blev så glad över att fixa och dona så för någon jag bryr mig om. Vad mer? Jag konfirmerades och lärde mig segla på riktigt för första gången. OCH! Kanske det viktigaste. Jag genomgick ett totalt stil samt intresse-byte - från vanlig och otillfredställd till vintagegalen som dagligigen ger sig själv dos med självförtroende.

Om jag ska vara ärlig så har jag nog varit ledsnare. Inte för att jag vill vara någon jobbig "cry me a river" tjej utan för att jag som sagt känt mig väldigt ensam.

 

Jag är inte bra på nåt speciellt. Så måste väl säga skolan då. Eller kanske mina praoplatser på TV4 och Karolinska Sjukhuset.

 

Tagit mer plats och ställt krav på hur jag vill bli behandlad. Njutit mer av stunden. Klyschigt nog så hade jag velat vara gladare.

 

Vara trångsynt. Och överanalysera allt som kommit i min väg. Stressat. Ja det finns en del.

 

Kär o kär, jo men det blev jag. Abselut. Megakär. Men förutsätt nu inte att jag menar en människa. Kanske att jag blev  kär i en hund, eller en växt? 

 

Hmm, får man säga teaterföreställning istället? För jag har typ inte sett någon riktigt bra film. Så jag säger dramatiseringen av "Jag vill inte dö jag vill bara inte leva".

 

 

Oj, svår fråga. Tror nog jag måste säga den jag håller på med nu - Justin Case/Just in Case av Meg Rosoff.

 

Dream a little dream of me med Ella Fitzgerald, alltid.

 

 

Alla semlor och budapest bakelser. Ä-L-S-K-A-R

 

 

Jag vaknade upp av sång, paket och budapestbakelse (eftersom de inte säljs semlor i November) hos min pappa. Var i skolan och var asglad och pluggade massor av matte bara för att jag var så pepp. Sedan åkte jag till mamma och visade lyriskt upp mina paket, öppnade några fler och sen åt vi middag på Södertuna Slott i min då nyinköpta 1940-talsklänning (jag var crazy över det).

 

Att jag känt mig mer brydd om. Och haft mer pengar. Mest att jag hade velat ha mest pengar. 

 

 

Pengar, mat, nattliga tillställningar med vänner, att få bra betyg, att städa, att shoppa, att sy, att förälska mig i svunna tider och.. Det som alla väntar på. Det som alla skriver. "Vänner och familj" - men i protest för alla som inte har någon, så säger jag inte det. Utan jag säger materiella saker och pengar. Borde inte nån skriva ett inlägg i protest för alla som inte har pengar. För jag menar, alla ska ju bry sig så jävla mycket hela tiden.

 

Mindre press över att känna sig för gammal för att inte känna sug efter att göra 15-års aktiga grejer. Mindre stress över skolan. Kort och gott.

 

Ingen speciell tror jag, Saga här nu det senaste halvåret.

Har typ inte träffat några nya människor som gjort nåt speciellt avstamp i mig detta år.

 

Att komma in på det gymnasium jag vill och att mina barn ska slippa känna att ett par bokstäver ska avgöra hela deras framtid och att de är sämst i hela världen för att de inte "kommer in" var de vill. STÖRTA SKOLSYSTEMET

Har skapat mig en egen liten ateljéhörna  i mitt rum, skolböckerna puttades ner i baken och symaskinen lyftes upp med en duns - här är jag, och jag är här för att stanna! Typ så lät det som att den sa. Här spenderar jag mina kvällar tillsammans med tekoppar och vackra visor. Oj vad jag skulle passat in i Romantiken. Eller kanske frihetstiden/rokokon.

God morgon, eller god dag kanske man egentligen borde säga. Jag har spenderat mina tre senaste dagar i sängen med en rejäl förkylning/influensa. Men trots det har jag hunnit med en Dramatenföreställning och.. Ja, bara det. Fast det förstås, här hemma har jag från sängen bevittnat ca 10 nya hela filmer, tror det är rekord?  

 

Innan denna sjukdom slog till så har jag hunnit med att bo hos Abba i en vecka, se flera bioföreställnar, Beck & Maria Wern-filmer, börja skolan, sova över i skolan OCH dygna (värsta jag gjort). Imorgon hoppas jag vara frisk så då blir det skola hela dagen och sen premiär-ritt på ridskolan för år 2015. Spännande! Här är lite instagrambilder som förklarar mina dagar sen sist vi sågs..

 

Juste, jag har druckit ur kupade Champangeglas på min fars födelsedag också!

Just nu - 3 generationer av damer i vår släkt tycker livet är härligt på Lokabrunn och jag nynnar på Lill Babs "Jag är en tuff brud i lyckförpackning åååh en tuff brud i snyggt fodral" Ha en bra första dag på 2015, hoppas den bjuder er på nåt skoj. PUSS