Jag ska inte klaga, jag gör ingenting för att förändra, så jag kan inte klaga. Men jag kan fördärva mig. För vad fuck är det för värld. Där inte alla accepteras. Där inte alla får en chans. Där yta ger djupa sår i vissa själar, ger död. Där man undrar varför feminism finns. Där man manshatar (det är ett jämställt samhälle vi vill ha, inte motsatsen till nu. Dvs kvinnor i toppen. Tycker det där i vissa fall total misstolkats så ville förtydliga). Där psykiska problem anses vara en trend. Där man inte ser att det är samhället som förfaller, och inte någon helvetes jävla trend. Där det dödas inom fotboll. Där överkonsumtionen överexploderar. Där moder jord håller på att gå under. Där samhällets pengar läggs på vapen. Vapen för att kriga, döda. Där våld ses som ända utvägen. Att det finns sådana enorma samhällsklyftor. Att människor ser ner på varann. Hatar. Där ett "nej" inte räknas som ett "tillräckligt hjälplöst läge" om man som full tonåring blir våldtagen av 6 killar. Där alkohol anses vara något socialt och kulturellt. Där man är patetisk om man tycker att man själv är snygg. Där man ursäktar om man tagit plats. Där man inte får älska sig själv. Där man "tror att man är någon" om man skriver ett sånt här inlägg som jag gör just nu. Där man inte har rätt att ta upp sånt här, prata om det, om man inte gör något stort för att förändra det. För att uttrycka åsikter är ju inte okej. Herregud. Nu kommer folk hata på mig, för det är ju vad man lärt sig. Dom som klagar utan att förändra är sämre människor. För så är det ju, vissa människor är ju bara bättre. Not.