"Dom" säger att vi ska ta vara på våra unga år. Men vad fan är det att ta vara på? Dom säger att när man är glad så är man gladare än någonsin och när man är ledsen kommer man aldrig mer vara så ledsen som man är just nu, i ungdomen. Men om ledsenheten tar över då? Jag är inte deprimerad, jag mår inte dåligt alls, jag är inte konstant ledsen- jag lider inte av någon som helst psykisk (eller fysik för all del) ohälsa. Men jag är inte speciellt glad heller. Idag grät jag nästan för att jag så ivinnerligt önskade att jag var 7 år igen. Eller redan 27 år. Typ utbilda sig, göra karriär, skaffa bostad, barn osv.. Hahah. Vill inte vara så jäkla liten och maktlös. Är det bara jag eller?