Jag vill inte bliva stur
Igårkväll hade jag en enormt nostalgisk kväll med min kära far. Middag, bio, godis, te - sova. Precis som när jag var liten. Eller ja, när jag var "mindre" som jag föredrar att säga. Jag är fortfarande liten. "Kära lilla krumelur, jag vill inte bliva stur"
(Vilken grotesk matbild för alla vegeterianer, förlåt! Men tack gud för att jag äntligen fick mitt kött, potatis och färdigköpt bea. Bägge mina föräldrar är ju iprincip vegeterianer, serverar nästan bara grönsaker och annan skit. Så vid sånna här tillfällen, då njuter man.)
Den här filmen såg vi. Den var väldigt känslosam, till min förvånan - vi trodde den skulle vara lättsam och rolig, men icke. Bra var den ändå! Typisk svensk-se-med-sina-föräldrar-film.
Kommentarer
Trackback
