Jag känner mig tvungen att skryta lite såhär efter att mina två praktikveckor på Hjärtkliniken Karolinska Sjukhuset är avklarade. För ack så stolt jag är. Tänk att lilla jag var en av dom 300 som varje år lyckas få en praktikplats inom landstinget. Vi ska inte tala om hur glad jag är för det. Har verkligen varit ett livschans och jag har lärt mig så mycket. 

Nu återstår den frågan jag ständigt fått efter att ha berättat om vad jag vistats på dagarna - "Men vad får du göra då?" Mitt svar lyder - "Ja, alltså jag får ju inte göra jättemycket själv, eftersom det krävs speciell utbildning för allt. Men det jag gjort är att jag fått följa med och kolla på allt. En elkonvertering (när man söver ner patienten och skickar en enormt stark stöt för att få hjärtat i rätt rytm, något man ofta ser på tv då patienten rycker till väldigt starkt) och en ballongsprängning (en slags operation). 

Men lite har jag ju fått göra också. Ta matbeställningar på rummet, göra iordning maten och servera. Har även fyllt på i skåp, packat upp varor, kollat så att all syrgas vid sängarna fungerar, bädda sängar mm. Och prata med alla underbara människor som läggs in. Mesta dels äldre damer och farbröder, så enormt gulliga allihop. Kände mig väldigt omtyckt överallt vilket förgyllde hela praotiden, tusen tack till alla er!